Amperetabell för kabel – så väljer du rätt kabelarea

Men tabellvärdet är ett golv, inte ett facit. Hur kabeln ligger – fritt i luft, i rör eller i mark – och hur varm omgivningen är avgör hur mycket ström den klarar. Vid långa dragningar, och särskilt i 12V-system för båt, husbil och solceller, är det dessutom ofta spänningsfallet som styr arean, inte värmen.

Den här artikeln går igenom hur du läser tabellen rätt, hur du själv räknar ut minsta area utifrån ström, längd och spänningsfall, och hur du justerar för förläggningssätt och temperatur. Du får också skillnaden mellan att dimensionera för likström och växelström, översättning mellan AWG och mm², och vad som händer när kabeln är för klen.

Kabel ampere tabell – kabelarea för olika strömstyrkor

Vilken kabelarea som hör till vilken strömstyrka styrs i första hand av säkringen, som sätter minimikravet. Värdena nedan gäller kopparledare vid normalt förläggningssätt och måste justeras för längd och temperatur.

1,5 mm² – klarar normalt en 10A-säkring vid fast förläggning. Vanlig för belysningskretsar.

2,5 mm² – klarar normalt 16A. Standardarea för vägguttag.

4 mm² – klarar normalt 25A.

6 mm² – klarar normalt 32A.

10 mm² – klarar normalt 40–50A beroende på förläggning.

16 mm² – klarar normalt 63A beroende på förläggning.

Värdena ovan gäller koppar, som är det dominerande ledarmaterialet i svenska installationer. Hur kabeln ligger – fritt i luft, i rör eller i mark – avgör hur mycket ström den klarar. Mer om det längre ner.

Behöver du grundkabel för installation hittar du kabel för maskin och installation i sortimentet.

Skillnaden mellan att dimensionera för likström och växelström

Vid likström blir spänningsfallet ofta den dimensionerande faktorn, inte värmen. Det är tvärtom mot vid 230V eller 400V, där värmen oftast styr.

Förklaringen ligger i förhållandet mellan spänningsfall och matningsspänning. Vid 12V utgör ett spänningsfall på några volt en stor andel av hela spänningen. Vid 230V är samma volttal en marginell andel. En kabel som klarar strömmen rent termiskt kan därför ändå vara för klen, eftersom för mycket spänning går förlorad på vägen.

Kabelarea för 12V-system i båt, husbil och solceller

I 12V-system krävs ofta betydligt grövre kabel än man tror, eftersom spänningsfallet snabbt blir kritiskt. Samma strömstyrka som i ett 230V-system kräver här en större area.

Ta 32A som exempel. I ett 230V-system räcker en relativt klen area för den strömmen. I ett 12V-system med samma 32A kan kabeln behöva flera steg grövre – inte för att den blir för varm, utan för att spänningsfallet annars blir för stort över avståndet.

Det är därför kabeldragningar i båt, husbil och solcellsanläggningar nästan alltid handlar om längden. En kort dragning klarar sig med klenare area, medan samma ström över flera meter kräver grövre kabel för att utrustningen ska få tillräcklig spänning.

Är du osäker på vilken area en specifik dragning kräver lönar det sig att räkna på spänningsfallet innan du beställer – det avsnittet kommer längre ner.

Belastning för 230V och trefas 400V

I 230V- och 400V-installationer är det oftast omgivningstemperatur, förläggningssätt och säkring som styr arean – inte spänningsfallet. Undantaget är långa dragningar, där spänningsfallet åter blir en faktor att räkna på.

Typiska kombinationer av säkring och area för kopparledare vid normalt förläggningssätt:

16A – normalt minst 2,5 mm². Vanlig för uttagskretsar i enfas.

25A – normalt minst 4 mm².

32A – normalt minst 6 mm². Vanlig för spis och trefasuttag.

I ett trefassystem på 400V fördelas effekten över tre ledare. Det ger lägre ström per ledare vid samma uttagna effekt jämfört med enfas, vilket är en av anledningarna till att trefas används för utrustning med hög effekt.

Är du osäker på vilken kabelarea din installation kräver? Kontakta oss för teknisk rådgivning. Vi har hjälpt svenska industrikunder med kabelspecifikationer sedan 1967.

Ju längre kabel, desto större spänningsfall – och vid en viss längd måste du gå upp en area även om strömmen är oförändrad. Längden är därför lika viktig som strömmen när du dimensionerar.

Strömmen går genom ledaren, ledaren har ett visst motstånd, och motståndet ger ett spänningsfall över kabelns längd. Ju längre kabel, desto mer motstånd, och desto större del av spänningen går förlorad innan den når utrustningen.

Bakom beräkningen ligger koppars resistivitet, cirka 0,0175 Ω·mm²/m. Det är den siffran som avgör hur mycket motstånd en given längd och area ger. Lägre area ger högre motstånd, vilket är skälet till att en grövre kabel sänker spänningsfallet.

I korta dragningar märks det här sällan. I långa dragningar, särskilt vid låg spänning, blir det avgörande.

Räkna ut kabelarea själv

Du kan beräkna minsta kabelarea utifrån ström, längd, spänning och tillåtet spänningsfall. Beräkningen ger ett golv för arean, inte ett färdigt facit – tabellvärdet måste ändå kontrolleras mot förläggning och temperatur.

1. Bestäm strömmen i ampere som kabeln ska föra.

2. Mät kabellängden enkel väg, och dubblera den för fram- och återledare i ett enfassystem.

3. Bestäm hur stort spänningsfall du tillåter, ofta uttryckt som en andel av matningsspänningen.

4. Använd koppars resistivitet (0,0175 Ω·mm²/m) för att räkna fram arean utifrån ström, längd och tillåtet spänningsfall.

5. Avrunda uppåt till närmaste standardarea, och kontrollera sedan att den arean även klarar strömmen termiskt vid det aktuella förläggningssättet.

Den slutliga arean bestäms av det högsta kravet – antingen spänningsfallet eller den termiska belastningen.

Temperatur och förläggningssätt – så ändras kabelns belastning

Samma kabel klarar olika mycket ström beroende på hur den ligger, eftersom förläggningssättet avgör hur värmen avleds. En kabel som ligger fritt kyls bättre än en som ligger inkapslad i ett rör. Hög omgivningstemperatur sänker belastningsförmågan ytterligare och kräver ofta en korrektionsfaktor och grövre kabel än tabellvärdet antyder.

• Fritt i luft – bäst kylning, högst tillåten ström. Värmen avleds åt alla håll.
• I rör – sämre värmeavledning, lägre tillåten ström. Värmen stängs delvis inne.
• På kabelstege – god kylning när kablarna ligger med avstånd, sämre om de buntas tätt.
• Direkt i mark – marken leder bort värme, men flera kablar nära varandra påverkar varandra.
• Ett tabellvärde kan därför aldrig läsas isolerat. Du måste väga in både omgivningstemperaturen och hur kabeln ska förläggas.

Vad som händer när kabeln är för klen

En underdimensionerad kabel överhettas, vilket är en direkt brandrisk. I känslig elektronik kan dessutom spänningsfallet göra att utrustningen fungerar dåligt eller inte startar alls.

Överhettningen uppstår när strömmen är högre än vad kabelarean klarar av att avleda värmen från. Isoleringen åldras snabbare, och i värsta fall blir kabeln en tändkälla.

När för mycket spänning går förlorad på vägen får utrustningen i andra änden för lite. Pumpar, motorer och styrelektronik kan då gå ojämnt, larma eller inte starta.

Att dra om kablage i efterhand kostar betydligt mer än att göra rätt från början. En grövre kabel kostar något mer initialt, men en omdragning innebär både material och arbete – och ofta driftstopp under tiden.

Säkringen styr minsta kabelarea

Säkringen måste lösa ut innan kabeln överhettas. Därför sätter säkringens storlek ett golv för hur klen kabeln får vara.

Säkringen är konstruerad för att bryta strömmen vid ett visst värde, och kabeln bakom säkringen måste klara minst det värdet utan att bli för varm. Väljer du en kabel som är klenare än vad säkringen tillåter kan kabeln överhettas innan säkringen hinner reagera.

En 10A-säkring kräver normalt minst 1,5 mm², en 16A-säkring minst 2,5 mm². Säkringen och arean hör ihop, och tabellvärdena högre upp i artikeln utgår just från det sambandet.

Översättning mellan AWG och mm²

AWG är det amerikanska måttsystemet för kabelarea och måste räknas om till mm² för svenska och europeiska installationer. Stöter du på AWG i ett datablad eller en importerad komponent behöver du översätta värdet innan du jämför.

En sak är värd att hålla reda på: ett högre AWG-nummer betyder klenare kabel. Det är tvärtom mot mm², där ett högre tal betyder grövre kabel.

De vanligaste motsvarigheterna ligger ungefär så här:

AWG 14 – motsvarar ungefär 2,5 mm².

AWG 12 – motsvarar ungefär 4 mm².

AWG 10 – motsvarar ungefär 6 mm².

Fintrådiga ledare i klass 5 och 6 följer IEC 60228, som anger ledarens uppbyggnad där flexibilitet krävs. Det är relevant när du väljer kabel till rörliga delar eller trånga dragningar, där en styv ledare inte fungerar.

Behöver du hjälp att ta fram rätt kabelspecifikation för din installation? Vi hjälper dig gärna igenom kraven. Ta kontakt med oss här.

Det viktigaste att ta med sig

• Tabellvärdet är ett golv, inte ett facit – kontrollera alltid mot längd, förläggning och temperatur innan du fastställer arean.
• Säkringen sätter minsta tillåtna area – välj aldrig klenare kabel än vad säkringen kräver.
• I 12V- och 24V-system är spänningsfallet ofta dimensionerande – räkna på längden, inte bara på strömmen.
• Förläggningssättet avgör hur mycket ström kabeln tål – samma area klarar mindre i rör än fritt i luft.
• En underdimensionerad kabel är en brandrisk – att dra om kablage i efterhand kostar betydligt mer än att göra rätt från början.